Fiske ifrån land. Den frustration och utmaning det erbjuder!

Kallt och grått idag.

Ja, som rubriken lyder så kommer det här inlägget att handla om det fiske som jag till 90% bedriver, nämligen det ifrån land. Ett fiske som definitivt har sin charm, men också kan vara extremt begränsande. Jag är nyss hemkommen från ett bom-pass efter abborre, och känslan är väl att jag egentligen vill låta bloggen ligga några dagar till, gå och lägga mig och somna till funderingarna på vad jag gjorde fel idag, vad jag kunde gjort annorlunda osv. Men just idag behövs det ingen större tankeverksamhet egentligen. Jag begränsade mig själv idag, jag gjorde ett aktivt val, om än undermedvetet, så väl aktivt. Jag ska beskriva....

Dagen har bjudit på riktigt gråmulet väder med lätt nederbörd, försiktig sydostlig vind, ungefär 3 grader celcius i luften och en lufttryck på 1001-1003 hPa, vattentemperatur okänd, men i alla fall väldigt kallt. Det skulle som sagt fiskas abborre ifrån land i ett rinnande å-system som inte ligger alltför långt hemifrån, men som tarvar några mils körning. Redan från början var jag riktigt sugen på stor abborre, och lade upp en taktik redan innan jag lämnade hemmet om att fiska ganska stora beten. Med stora beten menar jag beten i 8-10 centimeters klassen. Shadjiggar så som Shad Teez och Piglet Shad, men även maskjiggar som till exempel RingTeez CT. Tanken var i alla fall att gnugga på med rejäla beten och att inte börja skala ner till mindre beten när det väl börjat kännas tufft och trögt. Det var stor abborre jag jagade, och hade helt enkelt en känsla av att inte vilja kompromissa med betenas storlek.

Jag visste att det skulle bli trögt idag, och förstod att även om jag inte var villig att gå ner i storlek vad det avsåg betena, så skulle jag nog få jobba med lite olika tekniker för att försöka hitta rätt för dagen, eller så bara för stunden. Har alltid i huvudet något jag hörde från legenden Jörgen Larsson, att oavsett hur trögt fisket är, så kan det löna sig att då och då känna av och prova fiska med en större shadjigg monterad på en helt vanlig jiggskalle. Så jag började så, fiskade hem betena extremt långsamt över botten, men ingen utdelning. Så jag provade sedan olika tekniker, skiftade den vanlig skallen mot en stand-up skalle, som jag knyckte hem på botten, lät jiggen bara stå där på botten i upp emot 20-25 sekunder ibland mellan knycken, men ingen utdelning. Provade så en Carolina-rig. Men inte heller det ville sig.

Jag börjar också uppleva det enormt frustrerande just det här med landfisket. Det är svårt att komma åt, och det är bara precis vid vissa områden man kommer åt på ett helt område som kan vara ganska stort. Det blir mycket tid i bilen, mellan några få olika ställen man har välja på, som det ibland kan skilja många mil emellan. Börjar känna att det är högst aktuellt med en båt i det närmaste. Då kommer jag kunna bredda mitt fiske, utforska olika vatten på ett helt annat vis, och det kommer att lyfta mig till nästa nivå i mitt fiske, det är helt otvivelaktigt.

Med det sagt, vill jag påpeka att jag inte på något vis skyller mitt bom-pass på avsaknaden av en ordentlig fiskeplatform. Det hade naturligtvis kunnat löna sig idag att gå ner i storlek på beten. Det finns lite annat som jag kunde gjort som eventuellt hade kunnat mynna ut i ett mer lyckat fiske, men jag höll mig till min plan, min strategi, ibland får man betalning för det, ibland inte. De gånger man inte kommer få det, måste man identifiera detta faktum, och kunna rita om planen och forma den under själva fisket efter rådande förhållande. Jag misslyckades där idag. Så enkelt är det, och det tar jag med mig vidare.

Hur är det man säger?? Planen faller vid första kontakt med fienden?!

Tog några få bilder, men som ni vet, blev det inga fiskar att visa upp denna gång... Nästa gång kommer jag vara bättre!